Shapeful

Annons

Hejdå!

Alla behöver vi en ny start!

http://shapeful.blogg.se/2015/october/sandar-sjukstuga.html

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Dag 101

Rutiner.. hur kunde jag längta tillbaka till det?
En sak då D är hemma men på mina ensamma veckor så avskyr jag rutiner, jag går som en zombie hela tiden, fylld med känslor som bubblar vid ytan..

Dem där jämna veckorna är dem bästa, då trycks dem undan och bearbetas under nätterna och dagarna har då sin fullaste mening.. med han som gör mig hel och han som gör att rutinerna blir roliga samt spännande!

Nya prover har denna vecka har lämnats.
Första gången ensam sen operationen vilket var lite jobbigt faktiskt.

image

Men jag var hos världens bästa sköterska samt barnmorska som tog allt i min takt och pratade mig genom varje prov, vilket gör det hela så mycket enklare.
Passade på att boka upp nya tider för dom kommande månaderna på en gång :)

Såklart så har inte min kropp återställts till det normala än.. typiskt som satan.
Kroppen spelar oss ett jävla spratt men jag känner att jag är i goda händer oavsett vad som kommer härnäst.

image

men hey.. det som inte dödar stärker en vare väl?
Jag var 2% av 100 som drabbades av det första och 1 av 1000 kvinnor som drabbas av denna tumör per år.

MEN JAG VÄGRAR GE UPP oavsett vad som kommer i min väg

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Jag är….

Den där känslan att få komma hem efter 10 dagars semester i norr – obeskrivligt!

Sonen lämnades idag till sin far ,  handling och städ fixade sig för att sen krypa ner på en värmemadrass med ett nytt duntäcke, omringad av ljus och värme 😍

image

image

image

Behöver varje gnutta energi
Behöver varje sekund av ensamhet och varje andetag!

Jag är lycklig, jag är hemma!

image

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Lungröntgen – att falla rakt ner

Vaknade i ett jäkla ryck vid 07 – hade totalt glömt vilken tid jag skulle infinna mig för lungröntgen.

1177 fick egentligen inte hjälpa samt fann ingenting i min journal så jag fick vända till gynavledningen där världens bästa sköterska hjälpte mig så det var bara väcka karln, slita på sig nå kläder o akut åka in .

image

(Sleten.se)

Jag möttes av en tjurig sköterska på röntgen som stirrade ut mig, bad mig klä av mig på överkroppen, mitt i rummet, framför alla dem andra.

Jag fumlade av mig kläderna och stod där som ett pucko.
Istället för att berätta vad jag skulle göra så ledde hon mig fram till röntgenplattan.
Där började jag få panik, jag ville bara skrika av hennes berörin!

Hon började sätta upp mitt hår, vrida o vända på mig och jag kände mig antastad på något sätt.
Skakade mig genom undersökningen som trots 2 minuter kändes som en evighet

Skakade så mycket att jag inte klarade av att knäppa min bh direkt efter då dem även då bara stod där & stirrade ut mig
Jag fumlade med dörren för att sen söka upp min trygga famn i väntrummet.

image

I bilen hem bröt jag ihop & tårarna forsade.
Thomas fick leda mig upp för trapporna, klä av mig och bäddade snabbt ner mig under täcket.
Pussade på mig tills jag somnade, mellan alla snyftningar.

Mot eftermiddagen vare dags för besök hos psykologen.
Det var 3 1/2 veckor sedan jag var där och den där timman som var bokad gick så fasansfullt fort.
Det var skönt att få prata om allt, tumören, inläggningarna, rädslan m.m.

Att ha någon som lyssnar och inte tycker synd om en, utan att ha en person som finns där för MIG utan att behöva någonting tillbaka.

Jag fick skrika ut all smärta, jag fick feedback, styrka och kramar!

Mötte upp min T direkt efter som bjöd mig på middag ute och bara den kvalitetiden gjorde mycket för min själ
image

Nu e ja utslagen med smärta men jag är pepp inför en ny dag.
En dag frammåt är bättre än en bakåt

Kommentera (0)

Kommentera

Annons

Förändringar som skrämmer.

Helgen har mestandels varit smärtfri så vi har passat på att njuta till tusen procent med äventyr för familj och själ!

Var på ”barnens dag” i vimmerby där det blev chokladhjul, hoppborg samt fiskdamm.
Super poppis för en sprallig liten sparv!

image

image

image

image

Imorgon står det som vanligt massa läkarbesök på agendan.
Det är då dags för lungröntgen för att se om tumören spridit sig & bara känslan som sprider sig i mitt inre går faktiskt inte att beskriva.
Ren skär skräck som blandas med en helvetes viljestyrka är en mild förklaring.

Kommer jag bita ihop?
Kommer jag bryta ihop?
Kommer jag gråta?
Kommer jag bli känslokall?
Kommer jag klara det galant?

Min värld har vänds upp och ner.
Jag står med huvudet under vattnet, kipar efter luft och känner vattnet fylla mina lungor sakta men säkert.
Men ja släpper inte taget & han tillåter mig inte att drunkna!

image

image

Förnyade mig själv ikväll.
Behövde en sorts förändring i allt & visst fasen fick jag de alltid.
Men nu äre de där med att vänja sig 🙈🙉🙊

Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...
stats