Shapeful

Beräknad : 20 Mars 2011
FÖDD: 18 Mars 2011

The story:

i 3 dagar åkte jag 8 mil fram & tillbaka från förlossningen

Torsdag 17 Mars:
Blev inlagd & fick smärtlindring – Akupunktur, TENS & bad.

Fredag 18 Mars:
Läkaren tittade in mot förmiddagen för ett samtal & förklarade hur allt låg till
då ja hade en sån jobbig latensfas & en undersökning gjordes som i sin tur  visade
att hela livmoderhalsen var utplånad och att ja börjat öppna mig mot 2 cm.

FRAMSTEG – jag sken av lycka och insåg att d inte var länge kvar.
längtade efter ett hett bad då det var det enda som lindrade & lugnande mig mitt i allt.
hann bara klä av mig för sen gick vattnet, där stod ja bara som ett ”?”
samtidigt som d forsade längst benen – det var en av hinnorna som brast.

Blev omdirigerad till att ta en dusch istället då infektionsrisken var hög.
Dom kom då fram till att dom skulle ta hål på andra hinnan för att sätta elektroder
på lillemans huvud samt vid livmodersväggen då CTG inte kunde tolkas.

Var nu öppen 4 cm & kände mig som en robot – 7 slangar i & på mig.


Epiduralen fick värkarbetet att stanna av lite så dom satte värkförstärkande dropp.
vid denna tidpunkt var jag glad, skrattade & skojjade för fullt & lärde mig lustgasen
Som ja nu kan i efterhand säga var en av räddningarna !

23:00
1 timma efter att droppen satts in så kom dom första krystvärkarna som ja avvisade.
Men d kunde ja inte hur länge som helst & förlossningsarbetet startade vare sig ja var betedd eller inte

Men jag var nog lugnare än trott eftersom jag inte kunde sluta pussa på chris.
Jag var i ett sånt lyckorus att hon som förlöste skrattade och förklarade att ja vissa reagerar sådär.

Jag var så fashinerad av hela händelsen & fick känna då huvudet var påväg ut samt bad chris fota.
Att föda var den lättaste biten enligt mig då han tog sitt första andetag 38 min efter första krystvärken

Dylan Jacobsson
18 Mars 2011 kl 23:38
4120g & 50cm

Han var underbart vacker med 10 fingar & 10 tår

LYCKLIGT SLUT?
Nej där började helvetet för mig/oss:

Några minuter senare så kände ja ett hemskt  illamående och  känslan att nått var fel.
ringde, försökte förklara att nått var fel då det rann väldigt mycket blod ur mig men ”vanligt” fick ja till svar.

Där spydde jag & blodet forsade ur mig, samtidigt som jag svimmade
Höll på kvävas i mina egna spyor och de enda ja kunde höravar chris som skrek
Min livmoder hade slutat arbeta & blod hade samlats upp i livmodern & kunde ha blivit min död.
Hade ja inte spytt så hade inte magmusklerna spänt sig så blodet kunde komma ut.
Men vid det laget var jag nära att Förblöda istället.

Chris berättade att d var över 7 läkare som sprang runt mig och försökte få mig till medvetande samt stoppa
blödningen genom att lägga sig över magen och ”massera” igång livmodern igen.
chris fick panik då han såg allt blod och trodde ja skulle dö så han fick gå därifrån mitt i allt

4timmar senare:
Första ja såg då ja slog upp ögonen var Dylan i sin fars famn & ja grät av den vackra synen
Med slangar överallt var ja förtvivlad över att ja inte kunde  hålla i han & trött på läkare som sprang in
varje timma för att massera igång min livmoder samt få ut blod.

fick varken äta eller dricka & vara sängliggandes med blodtillförsel i 3 BBdagar.

I 2 månader var ja praktiskt taget sängliggandes – Men vi överlevde alla 3 trotts skräck och smärta.
Jag har idag fått alla  journalkopior från dom här dagarna och inser att trotts allt var det ändå dom bästa dagarna i mitt liv.

stats