Shapeful

Annons

Lungröntgen – att falla rakt ner

Vaknade i ett jäkla ryck vid 07 – hade totalt glömt vilken tid jag skulle infinna mig för lungröntgen.

1177 fick egentligen inte hjälpa samt fann ingenting i min journal så jag fick vända till gynavledningen där världens bästa sköterska hjälpte mig så det var bara väcka karln, slita på sig nå kläder o akut åka in .

image

(Sleten.se)

Jag möttes av en tjurig sköterska på röntgen som stirrade ut mig, bad mig klä av mig på överkroppen, mitt i rummet, framför alla dem andra.

Jag fumlade av mig kläderna och stod där som ett pucko.
Istället för att berätta vad jag skulle göra så ledde hon mig fram till röntgenplattan.
Där började jag få panik, jag ville bara skrika av hennes berörin!

Hon började sätta upp mitt hår, vrida o vända på mig och jag kände mig antastad på något sätt.
Skakade mig genom undersökningen som trots 2 minuter kändes som en evighet

Skakade så mycket att jag inte klarade av att knäppa min bh direkt efter då dem även då bara stod där & stirrade ut mig
Jag fumlade med dörren för att sen söka upp min trygga famn i väntrummet.

image

I bilen hem bröt jag ihop & tårarna forsade.
Thomas fick leda mig upp för trapporna, klä av mig och bäddade snabbt ner mig under täcket.
Pussade på mig tills jag somnade, mellan alla snyftningar.

Mot eftermiddagen vare dags för besök hos psykologen.
Det var 3 1/2 veckor sedan jag var där och den där timman som var bokad gick så fasansfullt fort.
Det var skönt att få prata om allt, tumören, inläggningarna, rädslan m.m.

Att ha någon som lyssnar och inte tycker synd om en, utan att ha en person som finns där för MIG utan att behöva någonting tillbaka.

Jag fick skrika ut all smärta, jag fick feedback, styrka och kramar!

Mötte upp min T direkt efter som bjöd mig på middag ute och bara den kvalitetiden gjorde mycket för min själ
image

Nu e ja utslagen med smärta men jag är pepp inför en ny dag.
En dag frammåt är bättre än en bakåt

Kommentarer

Kommentera

Annons
stats